Den grundläggande utbildningens historia

Ända sedan grundskolan kom till har målet varit en enhetlig grundläggande utbildning. Införandet av grundskolan i början av 1970-talet innebar en stor omvälvning i det samhälleliga och utbildningspolitiska tänkandet. Parallellskolsystemet, enligt vilket barn har olika förmåga att tillgodogöra sig utbildning och utgående från det delas in i olika grupper, avskaffades och ersattes av en ny skola där grundtanken var att utbildning är en grundläggande rättighet för alla barn och ungdomar och att såväl den enskilda individen som samhället har nytta av att alla har en jämlik möjlighet att bilda sig.

Indelningen av elever i grupper blev till en början kvar i grundskolan i form av nivåkurser, som ändå avskaffades inom cirka tio år. De elever som hade valt de lägsta nivåkurserna hade ingen chans att fortsätta studera efter grundskolan och en stor mänsklig potential gick förlorad. I mitten av 1980-talet slopades nivåkurserna och nya, flexibla sätt att utnyttja timresurserna för effektiv uppläggning och differentiering av undervisningen utvecklades. I början av 1990-talet ökade möjligheterna till lokala och ännu flexiblare lösningar, då beslutanderätten om undervisningsarrangemang delegerades till kommunerna och skolorna. Införandet av kommun- och skolspecifika läroplaner förpliktade kommuner och skolor att ännu noggrannare avväga, hur undervisningen kan ordnas så att lokala behov och möjligheter tas väl i beaktande.

I början av 1990-talet slopades också granskningen av läroböcker. Detta visade att centralförvaltningen ännu mer än tidigare litade på utbildningsanordnarnas och lärarnas omdömesförmåga när det gäller att välja de lämpligaste läromedlen på marknaden. Samtidigt avskaffades också förfarandet med granskning av undervisningen. I stället infördes systematisk nationell utvärdering av inlärningsresultaten för att följa upp hur målen för undervisningen nås.

Lagstiftningen som reglerar den grundläggande utbildningen reformerades grundligt i slutet av 1990-talet. Den centrala tanken var att ytterligare stärka enhetligheten inom grundskolan. I arbetet med reformen av lagarna utnyttjades resultaten av ett försöksprojekt för utveckling av grundskolans innehåll och struktur som genomfördes i slutet av 1990-talet. Lagen och förordningen om grundläggande utbildning som trädde i kraft år 1999, förordningen om målen och timfördelningen i den grundläggande utbildningen från år 2001 samt grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen som fastställts 16.1.2004 skapar nu stadgeenliga förutsättningar för enhetlighet inom grundskolan.